Jag blir så jäkla less, jag får inte ens säga vad jag känner
utan att du ska bli så jäkla förbannad på mig! Man har väl varandra
för att man ska lyssna och kunna berätta för varandra vad man
känner men det kan man inte göra med dig. Du kan berätta för mig
och jag stöttar dig varje gång men när fan ska du göra det för
mig?
Sitter i soffan nu med sonen, ganska så grinig men det är ju så
när man är sjuk. Han har sovit kanske max 2 timmar idag så han är
extra gnällig för det men vad gör det bara extra mysigt att få ha
han i famnen då och bara mysa med han!
Nu är det inte så himla lång tid tills vi åker till sjukhuset
för stötar, har börjat räkna ner dagarna nu för snart får jag
förhoppningsvis reda på vad det är för fel.
Har städat lite idag, men blev helt slut efter ett tag så satte
mig ner i soffan och tog det lugnt, har märkt att nu känner jag mig
mer sugen på¨att blogga sen jag bytte till babyblogg från blogg.se.
Känns som att börja om på nytt med allt. Den kommer nog handla
ganska mycket om hur det är att vara ensamstående mamma och leva i
ovisshet om sonens tillstånd ex om det är hjärnskada eller om det
inte ens är något fel då inte ens läkarna vet vad som är fel! Men
som tur är så får jag ett riktigt bra bemötande från hans nuvarande
läkare som verkligen är ärlig och berättar exakt allt vad som
kommer att hända och vad dom tror! Hade läkare innan som gick runt
saker och inte berättade riktigt som det var iallafall inte allt
som kommer ske utan ibland fick jag t.om fråga vad dom skulle göra
för något och vad det var för mm för ibland kom dom bara och
hämtade han och sa bara att han skulle på undersökning.
Ne nu tycker jag att det har blivit ett lite långt inlägg så
kanske ska spara lite så jag inte fastnar i skrivkrampsläge.